långpanna.se

Vi besöker Lissabon med omnejd och får en inblick i Portugals vinvärld. Gammalt möter nytt mellan olivlundar och vingårdar. Att ge sig ut på upptäcktsfärd i de stora upptäckarnas land känns som ett otroligt spännande uppdrag. Vi startar vår resa i den vackra huvudstaden Lissabon. 

En härlig kosmopolitisk stad där de allra senaste trenderna finns, samtidigt som man ständigt förnimmer portugisernas kärlek till sin historia, sina traditioner och de mångkulturella rötter som återspeglas i allt från byggnader till mat och människor.

Fenicier, greker, kartager, romare, goter och morer har alla satt sin prägel på staden, för att inte tala om allt det guld och de tyger, kryddor och grönsaker som de stora sjöfararna tog med sig hem från sina upptäcktsresor till Afrika, Amerika och Asien. Läget vid Tejoflodens mynning ut i Atlanten i kombination med portugisernas äventyrslystnad gjorde Lissabon till en av världens största handelsstäder under 1400- och 1500-talen.

Det kuperade Lissabon är, precis som Rom, byggt på sju kullar och det känns i benen när man har gått upp och ner för ett par av dem. Vill du vila fötterna kan du alltid stiga på en liten gul spårvagn som tar dig upp för backen. Eller så tar man helt enkelt en fikapaus, eller en bica som portugiserna säger: en liten kopp stark espresso som skänker nya krafter. Om du är i stadsdelen Belém ska du – förutom det magnifika Mosteiro dos Jerónimos, Upptäckarmonumentet och det nya designade kulturcentret – inte missa en fika inne på Pasteis de Belém. Här gör man landets bästa pasteis, en smördegsbakelse fylld med vaniljkräm, överpudrad med socker och kanel, som serveras helt nygräddad och ljummen med en bica. Utifrån ser kaféet ganska oansenligt och litet ut, men när du väl kommit in och trängt dig förbi folksamlingen i baren, öppnar sig det ena rummet efter det andra. Här finns nog flera hundra platser, och det är i princip fullt när vi kommer hit. Ändå står det en artig servitör vid vårt bord, redo att ta emot beställningen så fort vi har slagit oss ner.

Kvälls- och nattlivet i Lissabon är minst sagt varierat. Du kan gå på hipp nattklubb och dansa till nio på morgonen om du känner för det, men du kan också slinka in på en traditionell fadorestaurang och tillbakalutad njuta av grillade lammkotletter och ett glas rött, fylligt vin medan du lyssnar på den vemodiga sången. I stadsdelen Bairro Alto samlas många framåt kvällen för att ta något att äta eller dricka eller bara hänga på gatorna och umgås. Här ligger restauranger, tavernor, barer och kaféer vägg i vägg. Här, på en liten oansenlig taverna, provar vi vitlöksgrillade räkor och fantastiska vinkokta musslor till ett väl kylt Alvarinho-vin från Vinho Verde. Det känns som en bra start på kvällen.

Vingårdar
Dagen därpå ska vi ge oss ut på landsbygden bland vinfält och korkekslundar i Alentejo. Vi är nyfikna på Portugals viner. Vissa har vi kunnat prova i Sverige, men det känns som det finns mycket kvar att upptäcka här nere. Portugiserna har envist hållit fast vid sina egna inhemska druvsorter, vilket känns befriande i en annars allt mer konform vinvärld, där chardonnay och cabernet sauvignon dominerar. Alentejo är Portugals till ytan största vinregion. Den ligger öster om Lissabon, mot den spanska gränsen. Med hjälp av den breda motorvägen förvandlas omgivningarna ganska snabbt från storstadens ganska ocharmiga förorter till verklig landsbygd. Vi kör mitt bland vinfält, korkekar, olivlundar och ängar med betande kor och getter.
Vi känner att vi inte kan åka till Alentejo utan att besöka João Portugal Ramos vingård utanför den lilla staden Estremoz. För oss svenskar är han kanske den allra mest kända portugisiska vinmakaren. Det är en vacker vingård och det är inte förrän man kliver innanför dörrarna som man förstår vilken kapacitet det finns här. Här finns både marmorkar för fottrampning av de bästa vinerna, såväl som temperaturkontrollerade ståltankar och långa rader med ekfat. Det är en imponerande anläggning, uppbyggd både för att klara experimentella, högkvalitativa viner och stora kvantiteter. João Portugal Ramos är en vinmakare som ständigt försöker förbättra och utveckla sitt arbete. Vi får bland annat prova tre årgångar av välkända Vila Santa: 1997, 1999 och 2004. Det är ett mycket bra vin, som faktiskt kostar dubbelt så mycket att köpa här i Portugal som det gör på Systembolaget (varunr 12507, 96:-). Vi provar också Conde de Vimioso Reserva från João Portugal Ramos nya företag i Ribatejo, Falua. Det är ett elegant, lite kryddigt vin, gjort på trincadeira, touriga nacional, aragonês och cabernet sauvignon. Efter provningen dyker fru Teresa Ramos upp och snabbt fixas det fram en trerätters lunch åt oss med traktens godsaker, bland annat en gryta på rapphöna som João Portugal Ramos själv har skjutit i helgen. Den passar perfekt till Marquês de Borba Reserva. Det känns som man skulle kunna stanna och njuta av gästfriheten här hela dagen.

Innan det börjar mörkna letar vi oss fram genom staden Estremoz mot Pousada Reinha Santa Isabel. Hotellet är inrymt i ett slott, som kung D Diniz lät bygga åt sin hustru, drottning Isabel. Även om slottet har fått en grundlig renovering och rummen har alla moderna bekvämligheter så finns verkligen slottskänslan kvar i väggarna. Restaurangen är utmärkt och vi provar givetvis traktens specialiteter.

Osten, som serveras tillsammans med oliver och färskt lantbröd före maten, visar sig vara helt krämig, nästan flytande när man skär av en bit av den hårda skorpan.

Vi får veta att den heter Quijo da Serpa och görs på fårmjölk här från trakten, helt beroendeframkallande. Den proffsige kyparen rekommenderar några olika kötträtter som vi provar. Här i Alentejo, där det är långt till havet, har köttet från lamm, getter, grisar, kor och vilt alltid varit en viktig bas i köket. Ofta är det kryddat med örter som koriander, persilja och oregano.

Nästa dag letar vi oss söderut. Strax utanför Reguengos de Monsaráz ligger den gigantiska privatägda egendomen Herdade do Esporão. Trots storleken på anläggningen lyckas man här med hjälp av vinmakaren David Baverstock göra överraskande bra viner, och Manuel Lança Cordeia förklarar att de ofta rankas bland de bästa i Alentejo. Det vita vinet Esporão Reserva imponerar på oss med sin balanserade fyllighet och mycket karaktär av de portugisiska druvsorterna. Efter en mycket intressant vinprovning får vi avnjuta en lunch på restaurangen med gårdens viner till. Trots att gården ligger mitt ute på landet, är restaurangen nästan alltid full. Detta tack vare den duktiga kocken Júlia Vinagre, som lagar den traditionella maten från Alentejo på ett lite modernare sätt. Trots att jag är proppmätt kan jag inte låta bli de chokladfyllda crèpesen som smälter i munnen. Jag får väl jogga bort det när jag kommer hem…

Danmark möter USA i Portugal
Några kilometer öster om Vidigueira finns en vingård som lockar många besökare, Cortes de Cima. Hans Kristian Jørgensen och hans hustru Carrie tar emot oss och visar oss runt på gården. Detta dansk-amerikanska par träffades i Malaysia där båda jobbade, och det var mest av en slump som de 1988 hamnade just här, mitt ute i ingenstans i heta Alentejo. De förälskade sig i den vitkalkade vingården och ägnade de första åren här åt att samla in så mycket kunskaper de bara kunde om portugisiska druvsorter och förutsättningarna för att odla vin här. 1992 började de plantera och 1996 gjorde de sitt första egna vin. Sedan starten har de utmanat regionens regelverk och gått sina egna vägar. De har bundit upp vinrankorna på ett sätt som inte var tillåtet och de använde otillåtna druvsorter i vinerna. Resultatet har ändå, eller kanske trots det, blivit strålande viner, som har prisats av vinprovare över hela världen. De gör idag ett tiotal viner i olika prisklasser där de mest kända och prisbelönta är deras Cortes de Cima Reserva och Incognito, som är gjort på syrah. Båda är fylliga, fruktiga viner med mycket solsken i. Som avslutning provar vi en pata negra från granngården som bara smälter i munnen. Carrie berättar att grisarna går ute i det fria och äter sig feta på frukten från korkekarna. När kroppen är inbäddad i ett decimetertjockt lager fett slaktar man dem och gör denna exklusiva, dyra men fantastiskt goda skinka.
 
Fyllda av intryck, smakupplevelser och goda minnen kör vi tillbaka mot Lissabon. Både mat, viner och människor har gett mersmak. Jag tänker definitivt återvända snart för att fortsätta min upptäcktsresa bland allt det goda som finns i detta spännande land.